
Det var en gång två små barn, som hette Deniz och Felicia. Det bästa de visste var att vara utomhus och leka och busa med familjens två hundar; Sillie och Vasco.
En natt vaknade Felicia av att hon var febrig och hostig. Det kändes inte alls bra, men ännu värre blev det på morgonen, när Felicias mamma sa till henne; "nu är det nog bäst att du och Deniz stannar inomhus". Felicia tyckte det var jättetråkigt, särskilt som hon nu faktiskt kände sig mycket bättre.
På eftermiddagen kom mamma upp på deras rum och sa; vad ska vi göra; vi har ju ingen mjölk hemma? Jag skulle behöva åka till affären, men Felicia kan ju inte gå ut, för hon är ju sjuk." "Ingen fara, mamma", sa Deniz, som var sex år. Jag kan ju stanna hemma med henne". "Kan man lita på att ni inte gör något bus då, undrade barnens mamma. "Ja, då, åk du bara, jag tar hand om allt", sa Deniz. Som tur var, tittade mamma ner i sin plånbok för att kolla om hon hade bankkortet med sig, så hon såg inte hur det glimmade till i Deniz ögon, precis som det alltid gjorde, då han planerat något bus.
No comments:
Post a Comment