Saturday, November 7, 2009

3. Den andra skattkistan

Deniz fick en lysande idé; de måste gräva ner skattkistan någonstans i den vildvuxna trädgården. Barnen styrde stegen ner mot den gamla dammen.



Det var en mystisk atmosfär ute i trädgården. Barnen hajade till när de fick se en övervintrande röd slända komma flygande.



De började gräva. Aldrig hade de väl kunnat tänka sig att det skulle vara så jobbigt! Plötsligt stötte Deniz spade på något väldigt hårt. Det såg ut som en rostig låda. De fortsatte att gräva runt lådan och till slut kunde de ta upp den ur marken. De drog häftigt efter andan då de såg vad det var! En exakt likadan skattkista, som den som de tänkt gräva ner. Det här var mycket underligt!



De bar in kistan i huset och lyckades bända upp locket! Inuti fann de en gammal karta!


Thursday, November 5, 2009

2. Barnen hittar en skattkista.


Barnen stod i fönstret och vinkade så snällt och gulligt, när mamma åkte iväg med bilen. Så snart bilen försvunnit bakom backkrönet, spred sig ett illmarigt grin över Deniz ansikte. "Ha, ha Felicia, nu kan vi göra precis vad vi vill".

"Ska vi leka pirater?, frågade han Felicia. "Ja, Dejje", svarade lillasyster andaktsfullt och såg med stor beundran upp till sin storebror. Hon kallade honom för "Dejje", för hon var bara tre år gammal och det var för svårt för henne att säga Deniz.

"Titta Felicia, en skattkista" ropade Deniz och kom släpande på en gammal rostig kista.

Och så klädde barnen ut sig till pirater...

1. Sagan om Felicia och Deniz.





Det var en gång två små barn, som hette Deniz och Felicia. Det bästa de visste var att vara utomhus och leka och busa med familjens två hundar; Sillie och Vasco.

En natt vaknade Felicia av att hon var febrig och hostig. Det kändes inte alls bra, men ännu värre blev det på morgonen, när Felicias mamma sa till henne; "nu är det nog bäst att du och Deniz stannar inomhus". Felicia tyckte det var jättetråkigt, särskilt som hon nu faktiskt kände sig mycket bättre.

På eftermiddagen kom mamma upp på deras rum och sa; vad ska vi göra; vi har ju ingen mjölk hemma? Jag skulle behöva åka till affären, men Felicia kan ju inte gå ut, för hon är ju sjuk." "Ingen fara, mamma", sa Deniz, som var sex år. Jag kan ju stanna hemma med henne". "Kan man lita på att ni inte gör något bus då, undrade barnens mamma. "Ja, då, åk du bara, jag tar hand om allt", sa Deniz. Som tur var, tittade mamma ner i sin plånbok för att kolla om hon hade bankkortet med sig, så hon såg inte hur det glimmade till i Deniz ögon, precis som det alltid gjorde, då han planerat något bus.